The Great Gatsby
Eftersom fredagar bådar för filmkvällar så kommer här ännu ett filmtips, nämligen The Great Gatsby. Vi får följa Nick Carraway som har en dröm om att bli författaren när han kommer till New York 1922, då staden präglas av dekadens, glittrande jazz och alkoholförbud. Nick träffar snabbt miljonären Gatsby och dras i en fängslande värld av illusioner, kärlek och svek.
Filmkritikerna diskuterar:
Erik Fellman:
Hade riktigt stora förväntningar på den här filmen och jag är nog inte ensam om det heller. Men kan börja med att säga att filmen levde verkligen inte upp till förväntningarna. Filmen var lite som att sitta i ett flygplan som bara kör på landningsbanan utan att lyfta ordentligt, de var känslan jag fick. Men till de bra sakerna med filmen så kostymerna och sen har vi såklart skådespelarna. Men det räcker inte för att filmen ska bli bra. Känns som att dom hade kunnat göra så mycket mer med skådespelarna och att dom inte har använt dom fullt ut. Så gå och se filmen på bio om ni är riktigt sugna på att gå på bio och de inte finns något annat att se som ni inte redan sett.
Helena Olmås:
Förväntningarna som jag har när jag sätter mig i salongen är skyhöga. Varför vet jag inte egentligen, jag har inte läst boken och jag har inte sett den gamla versionen med Robert Redford i huvudrollen. Det är dock något med känslan i trailern som tilltalar mig ordentligt, och jag har längtat efter att få se DiCaprio i rollen som Jay Gatsby. Redan när jag får ta på mig 3D-glasögonen raseras dock en del av känslan. Det här är inte en film jag vill se med ett par plastglasögon på mig, och ju längre in i filmen jag kommer, desto mindre förstår jag varför de har valt att ens göra den i 3D?
Miljöerna i filmen är fantastiskt vackra, och jag känner gång på gång att jag också vill vara en del av pärlhalsbanden, den flödande champagnen och de fjäderprydda hårbonaderna i det jättelika och mystiska palatset som huserar Mr Gatsby. Det stannar dock där. Skådespeleriet är långt ifrån briljant, och för min del är det mer eller mindre bara Leo som levererar sin roll som man kan förvänta sig. De andra – nja. Det är emellanåt lite segt, och nästan 2,5 h känns faktiskt lite onödigt långt. Jag sitter liksom konstant och vill ha lite mer. När eftertexterna rullar kommer jag på mig själv att tänka ”jaha”, och det är precis så jag känner. Jaha, var det inte mer?
Filmtrailer:
Länkar om filmen:
IMDB
Speak Your Mind